Alla inlägg av landgren55

COSTA RICA 12 FEBRUARI -5 MARS 2020

Som vanligt finns alla fågelbilder under länken fåglar/birds och alla andra bilder finns under länken resor/travels.

This is in swedish but below the photos in the albums there are comments and some info in english.

Vulkanen Arenal

Agnetha och jag hade en fantastisk resa i Costa Rica innan hela världen gick i stå. Under dessa tre veckor läste vi så klart om coronaviruset, men detta var inget som påverkade oss under resan. Det ska påpekas att Agnetha gillar djur och natur men är ingen hårdskådare och detta har påverkat vårt boende och våra aktiviteter. Detta vackra och omväxlande land är bara stort som Skåne och Småland tillsammans och har trots det fem procent av världens flora och fauna. I Costa Rica har det observerats 900 arter vilket nog är svårslaget om man tänker på vilket liten yta det är. Vi besökte större delen av landet och ändå blev det bara 190 mils körning. Även om avstånden är korta mellan olika boende och delar av landet så tar det tid att köra. Många vägar är slingrande och smala men oftast i bra skick, så räkna bara med en snitthastighet på cirka 50 km/timmen. Den enda del som vi inte besökte var väl delen närmast Nicaragua.

Jag fick ett tips om en app under resan och det var synd att jag inte hade vetskap om denna tidigare. Den heter Merlin Bird ID gjord av Cornell Lab. När ni laddat ner appen så finns det sedan olika områden att ladda och i detta fallet Costa Rica. Här finns så klart bilder på fåglarna men framför allt massor av läten. Sedan känner appen av var du befinner dig och graderar arter efter sannolikheten att hitta dem på platsen, vilket är mycket användbart.

Costa Rica är ett fantastiskt land med vänliga människor och som har en väl utbyggd och fungerande turistnäring. Det enda negativa är prisnivån som p.g.a. den höga dollarkursen gör att det ibland känns t.o.m. dyrare än i Sverige. Boendekostnaden är väl oftast helt OK beroende på hur man bor men mat och aktiviteter är dyrt. T.ex. uppe i Monteverde kostade det USD 20 per person bara för att komma in och vandra lite i reservatet Curi-Cancha Reserve. Man klarar sig bra med bara engelska, det var bara vid något enstaka tillfälle som det blev lite teckenspråk. På alla de ställen som vi bodde eller besökte kändes vi oss aldrig oroliga ur säkerhetssynpunkt. Det finns få länder som har så mycket att erbjuda på en så litet område. Har ni några funderingar eller frågor får ni gärna kontakta mig på rgclandgren@gmail.com.  Valutan i Costa Rica heter colon men även amerikanska dollar fungerar utmärkt och faktiskt var det som så att ofta var det prissatt i USD. I uttagsautomater kunde man ibland välja mellan colon och USD.

Detta var vår andra resa till Costa Rica, den första var för 10 år sedan. Denna gång hade vi bestämt att ta det lite lugnare och därför hade vi bokat 3 nätter på varje boende för att ha tid och möjlighet att utforska varje plats. Vi hade blivit rekommenderade att åka via Toronto då det var lite billigare och så blev resan lite mer uppdelad. Så från Köpenhamn till Toronto åkte vi med AirCanada men vi blev lite besvikna. Planet kändes gammalt och servicen och maten var heller inget vidare. Från Toronto till San Jose åkte vi sedan med AirCanada lågprisbolag AirCanada Rouge vilket vi inte uppmärksammat. Denna flygning var ännu sämre med dåligt plan, nästan ingen servering och enkla obekväma stolar. Från början var det meningen av vi skulle göra samma rutt på vägen hem men p.g.a. flygändringar så fungerade inte mellanlandningen. Detta innebar att vi blev ombokade till Lufthansa och då flög vi San Jose-Frankfurt. Detta var en mycket bättre flygning på alla vis och som vi rekommendera.

Vi började med en övernattning i San Jose då planet inte landade förrän sent vid halv tiotiden. Då bodde vi på Hampton Inn & Suites by Hilton, som låg bara en liten bit från flygplatsen och som hade en gratis shuttle till och från flygplatsen. Vi hyrde bil av Sixt och de hämtade oss sedan på morgonen på hotellet, vilket var bekvämt. Annars såg vår rutt så här: 3 nätter på respektive Savegre Hotel, Esquinas Rainforest Lodge, Cerro Lodge, El Bambu Hotel, Arenal Observatory Lodge,  Santa Elena, Monteverde samt 4 nätter på Jardin Del Eden Boutique Hotel ute på Nicoyahalvön.

Här kommer nu en liten beskrivning av varje plats vi bodde på, vad vi gjorde och lite tips på aktiviteter.

Savegre Hotel Natural Reserve & Spa

Hotellet ligger djupt nere i dalen som heter San Gerardo de Dota. Man svänger av huvudvägen Pan American Highway på cirka 3000 m höjd och via en smal, slingrig och brant väg kommer man efter 9 km fram till hotellet. Då är man nere på cirka 2 250 m så då förstår man att det är en brant väg. Här bor man i trevliga små stugor antingen friliggande eller som radhus. En fantastisk frukost ingår men inte lunch och middag. Men till lunch och middag kan man ta för sig av en fin, generös och välsmakande buffé till rimligt pris.

Vår stuga på Savegre Hotel Natural Reserve & Spa

Hotellet ligger vid en liten bäck som går längs vägen, som inte har mycket trafik. Följer man vägen och bäcken kommer man efter drygt 1 ½ timmes promenad till ett litet vackert vattenfall, kan rekommenderas. Här finns så klart en hel del fågel, speciellt längs bäcken och i trädgårdarna längs vägen. Vidare finns här ett område med leder/stigar som man kan vandra runt på och det kan också rekommenderas. Vi gick La Quebrada trail och här finns en hel del fåglar som svåra att få syn på annat håll då man befinner sig på 2 500 m höjd, t.ex silvery-fronted tapaculo,  slaty-backed nightingale-thrush och wrenthrush. För att komma till starten på lederna så kan man faktiskt köra bil dit, vägen dit börjar vid hotellet. Man rekommenderar fyrhjulsdrift men om det är torrt räcker det helt klart med vanlig SUV.

Rio Savegre vid hotellet

I detta område finns en mycket vacker fågel som heter respledent quetzal och den vill alla skådare och icke-skådare se. Det var många gånger som jag blev tillfrågad p.g.a. av min utrustning om jag hade sett den eller visste var man kunde se den. Vad jag fick höra så fanns det en plats där quetzaler samlades tidigt på morgon för att käka på avokadoträd och här kunde ibland 100-150 personer finnas på plats. Hotellet anordnade fågelskådning i näromådet och då började man med att titta på quetzlerna och sedan ytterligare några timmars skådning. Detta kostade 100 USD per person och eftersom vi hade sett quetzalen tidigare så tyckte vi att det var för dyrt. Det konstiga är att resplendent quetzal är Guatemalas nationalfågel och att Costa Rica har valt clay-colored trush som sin, en helt ljusbrun fågel när det finns så vackra fåglar i landet.

989_redigerad-1

Resplendent quetzal vid Savegre, OBS bilden tagen 2010

På vägen hit från San Jose så glöm inte att besöka Paraiso Quetzal Lodge och ta en fika i deras restaurang Los Colibríes samtidigt som ni kan spana in kolibrier på deras veranda. Det är ett säkert ställe för fiery-throated hummingbird. Om ni inte vill äta lunch på Savegre Hotel kan vi rekommendera Café Kahawa.  Detta ligger bara en kilometer från hotellet och har god mat i vacker omgivning och en hel del  fåglar.

Collared whitestart, Savegre Hotel

Esquinas Rainforest Lodge

Denna lodge ligger nästan längst nere mot Panamagränsen och precis innanför den berömda Corcovadohalvön och nationalparken där. Man kör av Inter American Highway, kör genom den lilla byn Gamba, passerar öppna fält och odlingar för att helt plötsligt köra in i en tät regnskog. Efter cirka en kilometer kommer man fram till en öppning där lodgen finns. Lodgen ligger runt en liten damm där huvudbyggnaden och restaurangen ligger på ena sidan och stugorna på andra sidan. Sedan finns här också en riktig härlig pool där vattnet kommer från den närliggande bäcken.

Den härliga poolen med naturligt vatten

När vi checkade in fick vi reda på att vi hade blivit uppgraderade till ”Jungle Villa”. Den ligger ensam längs vägen cirka 300 m innan själva lodgen. Detta visade sig vara riktigt lyckat då det finns en stor veranda med utsikt över en glänta, vilket innebar fantastisk skådning. Från verandan hade vi bl.a. golden-naped woodpecker, white-crowned parrot, yellow-throated toucan, slaty-headed tody-flycatcher, Lesson´s motmot, orange-collared och red-capped manakin. Att på sen eftermiddag sitta på verandan med kall öl i handen och titta ut över gläntan och spana fågel var rena drömmen. Det finns två rum i villan och vi hade rummet ”Villa 2”, så försök få detta.

Vår veranda ut mot gläntan och här fanns ett utekylskåp med kall öl!!!

Yellow-throated toucan, vacker gäst vid vår veranda

Lodgen ligger fantastiskt fint, har en mycket trevlig personal och mycket kunniga guider. Jag gick med en mycket trevlig och duktig guide, tror han heter Andre, varje morgon och hade turen att vara ensam med honom, kostade 30 dollar. Jag hyrde honom även privat någon eftermiddag i två timmar för 30 dollar, väl värt varenda krona. Det finns ett antal leder/stigar om man kan gå i området och vissa är lite mer öppna. Sedan kan jag rekommendera att man åker till den stora allén några kilometer innan lodgen där det finns odlade och öppna fält, helt andra fåglar här. Vi deltog också i deras nightwalk vilket var mycket intressant. Här blev vi visade olika grodor, fladdermöss, spindlar och ormar, bl.a. fick vi se en fer-de-lance, en lömsk mycket giftig orm. De erbjuder även utflykter med båt till mangroven och ut på bukten för att titta på delfiner och ibland även valar.

Rödögd trädgroda

En dag tog vi en lång utflykt till ett ställe som heter Las Cruces Biological Station. Det tog nästan två timmar dit på en slingrande men vacker väg och då hamnade vi på 1100 m höjd. Men denna utflykt kan vi inte rekommendera då den botaniska trädgården var en besvikelse och inte mycket fågel, kör hellre ut mot Corcovadohalvön. Esquinas Rainforest lodge är en fantastisk plats att bo på som verkligen är en oas mitt i regnskogen och här finns mycket fågel och andra djur. Bl.a. är den endemiska black-cheeked ant-tanager ganska lätt att se här, jag såg den bra redan första morgonen. Det som gör att lodgen inte får absolut högsta betyg är att det är dyrt här, vi betalade 3 300 kr/natten och då ingår visserligen helpension. När det sedan gäller maten så har frukosten inte så stort utbud med är ändå OK medan lunchen och middagen som båda var trerätters, inte alls var någon höjdare. Lodgen samarbetar med byn Gamba när det gäller arbetstillfällen och stöttar även byn ekonomisk, vilket är bra. Så all mat är traditionell mat lagad av kvinnor från byn och gjord på lokala råvaror och tyvärr blev vi lite besviken på den. Men att sitta i deras mysiga bar på kvällen med en GT innan middagen och lyssna på alla ljuden, det var en riktig höjdare.

20200216_154302

Vacker utsikt från Fila Trail

Hotel Cerro Lodge, Carara

Nästa destination var 24 mil upp längs kusten och denna väg är nog av de få där man kan hålla en högre hastighet. Längs denna sträcka passerar man många orter med stränder och turister. Här finns många semesterboende i form av fantastiska villor och resorter. När man stannade och fikade hörde man många amerikanska röster. Cerro Lodge ligger några kilometer in från kusten men ligger bra till då det är nära till Carara National Park och samt till utgångspunkten för turen på Rio Tarcoles. Det är en enkel men trevlig lodge med en stor uterestaurang med fin utsikt över landskapet. Vi bodde i en länga med rum närmast huvudbyggnaden och hade ett stort och fint rum. Här ingår bara frukost men lunch och middag serveras i form av enkel men välsmakande buffé. Till middagen kan man njuta av en mycket vacker solnedgång över Nicyoabukten.

Huvudbyggnaden med restaurangen på Cerro Lodge

Den vackra solnedgången vid Cerro Lodge, här jagade lesser nighthawk på kvällen.

ag hade två utflykter här förbeställda hemifrån, en morgon var det en båttur på floden och en morgon var det skådning i Carara National Park. Flodturen är ett måste, visserligen hade jag en ganska medioker guide men han som körde båten var duktig att hitta fåglar. Av någon anledning var jag ensam på den stora båten som nog tog 40-50 personer men det gjorde inget. Under färden uppför floden ser man många hägerarter, kungsfiskare och vadare. Under sista delen av flodturen kör man ut mot mynningen där det finns tärnor, måsar och vadare. Sedan fortsätter man in i ett mangroveområde där det finns en hel del sällsynta fåglar, t.ex. mangrove hummingbird, mangrove vireo, mangrove warbler och boat-billed heron.

Boat-billed heron, green kingfisher, bare-throated tiger-heron och snowy heron

Nästa morgon var dags för ett besök i Carara National Park som öppnar klockan 7. Det var samma guide som på flodturen, men här tyckte jag att han var bättre då han var bra på läten. Carara NP är inte lika bra som tidigare enligt guiden, då området har drabbats av klimatförändringen. Numera är området mycket torrare och varmare vilket har påverkat faunan men det är fortfarande värt ett besök. Vi gick ett par timmar längs Sendero trail som börjar 1-2 km norr om huvudingången, där man först checkar in och betalar inträdet som är 10 USD. Man kör av huvudvägen och ner till en liten parkeringsplats som bevakas av en gammal man, glöm inte att ge några dollar till honom då detta är hans levebröd. Höjdpunkterna var kolibrierna blue-throated sapphire och purple-crowned fairy samt fyra arter woodcreeper och den spökligt vita fladdermusen med det passande namnet, northern ghost bat. Det är varmt här så tar med mycket vatten och myggmedel rekommenderas. Tyvärr är det nästan för mörkt hela tiden för att kunna få bra bilder. Det finns även en led som börjar vid huvudingången men den hade jag inte tid till. Men som sagt vad, området är fortfarande en bra fågellokal och många roliga arter går att hitta med lite tur.

Men den häftigaste och sällsyntaste fågel som jag fick se i detta område, fick jag se inne på lodgen. Efter en svettig morgon i Carara NP gick vi ner till poolen för att svalka av oss. Helt plötsligt ser jag en helt vit fågel komma flygande och sätta sig i ett träd precis vid poolen. Först tänkte jag vit duva eller missfärgad annan fågel. Jag fick tag i kikaren och tittade på fågeln och såg att den var helt vit men med gul näbb. Plötsligt ramlande polletten ner, yellow-billed cotinga. Kameran var på rummet så jag sa till Agnetha att hålla koll på den och så rusade jag iväg. På vägen skrek jag till några andra skådare vad som fanns vid poolen, men när jag kom tillbaka så var tyvärr fågeln borta. Så det var bara vi två som såg fågeln, en riktig pulshöjare. Enligt en guide som fanns på lodgen så finns det bara cirka 500 ex i landet och här är det precis i kanten på utbredningsområdet.

En dag åkte vi till badorten Herradura för lunch och så besökte vi Playa Herradura för ett härlig bad i Stilla Havet, var nog 27-28 grader i vattnet. Men det var ändå avsvalkande och skönt för här i Carara låg temperaturen omkring 35-36 grader på eftermiddagen. Generellt uppfattande vi denna resa som varmare och hetare än för tio år sedan.

Playa Herradura

El Bambu Hotel, Puerto Viejo

Utsikten från restaurangen Soda Cinchona

Nästa stopp på vår resa var Puerto Viejo de Sarapiqui vilket innebar att vi skulle över till den karibiska sidan. Vi hade hört från flera som vi mötte ute vid kusten att det var dåligt väder inåt landet. Det hade kommit in en kallfront och det hade regnat och blåst i flera dagar. Vi såg på håll att det var många mörka moln i horisonten och när vi kom fram fick vi en rejäl skur på eftermiddagen med sedan blev det fint väder. Vi hade med andra ord tur med vädret och det gällde för hela vår resa förutom att det ibland var för varmt.

För att komma till Puerto Viejo var vi först tvungna snirkla oss igenom San Jose förorter vilket inte var helt lätt trots GPS. När detta var avklarat kom vi ut på den slingrande och ganska smala vägen som tog oss upp på 2 000 m innan det bar av neråt igen. Jag hade läst på nätet om ett matställe längs väg 126 med fantastisk utsikt och som hade matning med otroliga fåglar. Vi steg ur bilen och gick ut på en terrass som står på pålar på en brant sluttning och pulsen höjdes rejält. Vilken utsikt och vilka fåglar som fanns nästan på klappavstånd och inte vilka fåglar som helst. Här fanns sju arter kolibri t.ex. coppery-headed emerald och black-bellied hummingbird, båda arter barbets som är mycket svåra att få se på annat håll, blue-throated toucanet och inte minst buff-breasted quail-dove. Så kameran fick gå varm här. Maten som serverades här var verkligen ”costaricansk” och tillagades på vedeldade spisar. Detta är ställe som är ett måste att besöka.

Prong-billed barbet och red-headed barbet

Blue-throated toucanet

Sedan bar det av neråt och efter en timme var vi framme Puerto Viejo. Här skulle vi bo mitt i samhället på hotellet El Bambu. Hotellet har infart från huvudgatan men sedan ligger rummen en bit in och runt om byggnaderna finns det regnskog. Vi fick ett rum längst bort från huvudgatan och eftersom byggnaderna med rummen står på pålar har man bra utsikt över skogen. Trots läget stördes man inte av trafiken.

Puerto Viejo de Sarapiqui, hotellet ligger vid skylten Parqueo

262 meter hängbro över floden Sarapiqui 

Floden Sarapiqui uppifrån från hängbron

Efter lunchen som vi åt på deras restaurang började chokladturen. Vi började med att  än en gång gå över på hängbron för att så småningom komma fram till en nerlagd kakaoplantage. Tyvärr har kakaoodlingarna i Costa Rica i stor utsträckning försvunnit på grund av en svampsjukdom, så nu finns det bara några fåtal träd kvar här. Vi blev visade hela processen från kakaofrukten till torkning, rostning och till sist maler man det till en mjuk pasta. Vi fick sedan provsmaka på ”råchokladen” som smakade mycket choklad så klart men var otroligt bitter. Det var en intressant utflykt som vi kan rekommendera och Tirimbina var en trevlig upplevelse.

Kakaofrukt med bönerna som så småningom blir choklad.

Nästa morgon hade vi via hotellet bokat en tidig morgontur med båt på floden Sarapiqui. Vi hade lite problem att hitta till båtplatsen men snart bar det iväg i en liten båt med en förare som bara kunde lite engelska. Jag hade förhoppningar om att få se den karismatiska fågeln sunbittern men tyvärr blev det inte så. Det var en härlig morgon på floden men tyvärr inte så mycket fågel. Vi fick i alla fall se en krokodil som låg på stranden och vi måste säga att vi blev förvånade hur stor den var, minst 3 meter och såg farlig ut. Det fanns en hel del fiskare på floden i små plastkanoter och det gällde nog för dem att se upp.

Krokodil under båtturen på Rio Sarapiqui

Efter en god lunch bestående av goda hemgjorda pajer på ett kafé tvärs över vägen från hotellet, körde vi till ett ställe som heter Heliconia Island. Vi hade läst att detta ställe har många vackra växter och blommor, framför allt av släktet heliconia. Här finns även ett enkelt B&B. Vi fick betala 10 USD/person för att gå runt i parken vid lodgen och på en stig längs floden. Det var faktiskt värt pengarna för här fanns många vackra växter och även lite fåglar. Men det var varmt här så efter bara en dryg timme åkte vi tillbaka till hotellet och slängde oss i poolen. Varje kväll åt vi middag i hotellet restaurang vilket var helt ok och praktiskt. Det fanns både en buffé samt en a la carte meny.

Exempel på blommor på Heliconia Island

Utanför vårt rum så fanns det en hel del fågel och eftersom byggnaden står på pålar har  man bra utsikt. Så här fick jag se och fotografera några läckra fåglar på nära håll t.ex. rufous-tailed jacamar, bay wren och white-collared manakin. Jag tog även några promenader och skådade sent på eftermiddagen runt husen nere vid floden, vilket gav en hel del fåglar.

Rufous-tailed jacamar precis utanför rummet El Bambu hotel

Arenal Observatory Lodge

Nästa stopp på vår resa var Arenalområdet och dit var det bara tio mil men det tog två timmar. Denna rutt är kanske en av de vackraste att köra då det är mer öppet, grönare och med vackra utsikter över ett böljande landskap. På vägen stannade vi i områdets huvudort  La Fortuna och tog en god kopp kaffe och något att äta på ett ställe som heter Red Frog Coffee Roasters, kan rekommenderas. Nu var det bara en dryg halvtimme kvar till vårt boende men det var med lite bävan som vi närmade oss. För 10 år sedan var vägen från stora vägen fram till själva lodgen full med stora hålor s.k. potholes och det var riktigt jobbigt att köra den. Men nu var den som tur vad asfalterad och det var bara de sista 2-3 km som var grusväg men utan potholes, så det var en lättnad. Sista biten är ganska brant uppför innan man kommer fram och då är man på cirka 800 m höjd och luften känns lite friskare här.

Vi checkade in och fick då veta att vi inte skulle bo i huvudbyggnaden utan i en liten stuga som ligger innan sista stigningen upp till huvudbyggnaden, där även observationsdäcket och restaurangen finns. Stugan ligger väl inte mer än 4-500 m bort men det är en riktigt brant backe upp, men som tur vad har de en shuttle som man kan ringa efter, med andra ord välorganiserat.

Utsikt från vårt rum

Arenal Observatory lodge är ett fantastiskt boende med proffsig personal där alla pratar bra engelska, a la carte restaurang med god mat, vackra omgivningar och vyer, en gratis 1 ½ timmes naturguidning på morgonen och guiderna är duktiga på fåglar, bra skådning i olika biotoper och fina stigar att vandra på. Nytt är ett 28 m högt utsiktstorn med otroligt utsikt. Området har också ett stort parkområde med massor av blommor och träd som drar till sig många vackra fåglar samt ett fint poolområde. De erbjuder även en fyra timmars morgonskådning i det privata området El Silencio  med egen guide och som jag tror kan vara riktigt bra, men som jag inte hade tid till och det var dyrt om man var ensam. Jag kan rekommendera rum 11-16 för då har man utsikt över parkområdet, nära till poolen, nära till där stigarna startar samt lagom promenadavstånd till restaurangen utan något större nivåskillnad.

Det vackra landskapet vid Arenal Observatory Lodge

Lodgen ligger precis vid den vackra vulkanen Arenal. Vulkanen har lugnat sig de senaste åren och numera är det bara lite ånga som kommer ut. För tio års sedan när vi här var det molnigt och lite dåligt väder, så vi hörde bara hur den pyste som ett ånglok samt att man hörde hur stenar föll med ett brak ner för sluttningen. När vi var där då fick vulkanen t.o.m. ett lite större utbrott. Mitt i natten vaknade vi av en riktig dundersmäll så vi studsade upp ur sängen. Vi gick ut och tittade och då såg vi glödande lava komma ut ur vulkanen, häftigt men lite skrämmande, se bilderna på utbrottet under Costa Rica 2010. Oftast är det molnigt och disigt kring toppen av vulkanen så det är bara cirka 20 procent av besökarna som får se hela vulkanen. Vi hade tur med detta som framgår av nedanstående bild.

Vulkanen Arenal med lite rök som kommer ut.

En morgon gick vi med på morgonguidningen och den var riktigt bra och trevlig. Annars vandrade vi en hel del på deras stigar och kollade in djur- och fågellivet, glöm inte att ta en s.k. trailmap i receptionen. Vi körde även en tur längs södra sidan av Arenalsjön och åt lunch. En morgon körde vi och gick en vandring till det s.k. lavafältet som bildades vid det stora utbrottet 1968. Men detta var en riktig turistfälla, massor av människor, ganska dyrt och lavafältet en klar besvikelse. Det var knapp man märkte att man var framme vid det, men själva promenaden som är en loop är ganska trevlig och har ibland fin utsikt. En del tid spenderades så klart vid den fina poolen på lodgen.

En fågel som alla ville se här och som många letade efter i parken, är en liten vacker kolibri som heter black-crested coquette. Det tog en och en halv dag för mig att hitta den och då fick jag även bra bilder på den. Vid samma tillfälle fick jag även se en ny däggdjursart för mig nämligen röd spindelapa.

Black-crested coquette

Röd spindelapa

Jag hade även två andra häftiga möte med fåglar. En kväll satt vi i den ganska fullsatta restaurangen och plötsligt märkte vi att många bord var tomma. Ett par från USA som jag pratat med en hel del kom in och berättade att det satt en black-and-white owl (en stor uggla) helt öppet på en gren vid receptionen. Så helt plötsligt står en stor grupp människor och tittar på en uggla istället för att käka middag! Det var första gången jag såg denna läckra uggla så det var extra häftigt.

Nästa möte var ännu bättre, Jag har många gånger hört talas om en s.k. birdwave d.v.s att många fåglar samlas kring något och i Costa Rica innebär det oftast att de har hittat myror som de följer efter och käkar. Jag var ute och gick på Saino Trail en sen eftermiddag när jag på håll hörde fåglar som förde väsen. När jag kom närmare upptäckte jag en flock med fåglar som ivrigt hoppade omkring nära stigen och de brydde sig inte om mig. Här fanns några läckra fåglar som jag aldrig sett förut då de oftast håller till inne i vegetationen och för det mesta så hör man bara dem. Här hade jag nu möjlighet att fotografera väldigt svårsedda fåglar så kameran fick gå varm här. Här såg jag slaty antwren, ocellated antbird, bicolored antbird, spotted antbird och Carmiol´s tanager och jag tror att det fanns fler arter längre in i buskarna, så häftig upplevelse!

Överst bicolored antbird och nederst ocellated antbird

Som sammanfattning är det bara att konstatera att Arenal Observatory Lodge är ett av de bästa boende i hela Costa Rica. Här finns allt man kan önska sig om man gillar vacker natur, fantastiska fåglar och god mat.

Solnedgång vid Arenal Observatory Lodge

Jardin Del Eden Boutique Hotel, Tamarindo

Nästa stopp på vår resa skulle ta oss ut på den populära halvön Nicoya och denna del av Costa Rica besökte vi inte förra gången. Här ute hade vi tänkt att bara slappa, äta gott, sola och bada. Vi hade bokat in fyra nätter på ett litet boutique hotel där det ingick en suverän frukost samt en tre rätters middag. Vi började med att köra en vacker väg runt Arenalsjön för att sedan börja nedstigningen mot kusten. Efter ett tag märkte man hur landskapet förändrades och blev mer öppet, torrare och brunare samt att temperaturen steg snabbt upp mot 36-37 grader. När vi kom ner till låglandet svängde vi av på motorvägen mot områdets huvudort Liberia. Vi behövde inte köra igenom staden så i utkanten körde vi mot flygplatsen och därmed vägen mot Nicoya. Vi fick veta av några svenskar som vi stötte på, att det faktiskt går att flyga till Liberia direkt från Europa, i alla fall med KLM. Vi tror att många som kommer från Nordamerika flyger till Liberia, för sedan har de bara några timmar ut till alla turistorterna längs den populära kusten. Med tanke på alla de biluthyrare som finns längs vägen vid flygplatsen så måste många anlända hit. När vi passerade flygplatsen nådde termometern 40 grader! Det tog ytterligare en och halv timme ut till Tamarindo då vägen är smal och passerar genom små samhällen. Vi hade svårt att hitta infarten till hotellet och det blev lite svordomar. Både kartan i mobilen och GPS:en visade att vi var precis utanför infarten, men den hittade vi inte trots att vi körde flera gånger fram och tillbaka. Till sist fick vi fråga någon och då visade sig att man körde in från baksidan och den skylten hade vi missat. Efter incheckning och en välkomstdrink fick vi vårt rum. Vi hade beställt ett lite bättre rum med balkong och utsikt och vi blev inte besvikna.

Utsikt från vår balkong

Senare på eftermiddagen så gick vi ner till den fina poolen som låg inbäddad i en vacker trädgård. Hotellet och området är inte stort men det är välskött och personalen är mycket proffsig och trevlig. Innan middagen som serverades i restaurangen intill poolen, gick vi en runda ner till stranden. Vi gick då i en privat gång ner till genomfartsvägen som vi korsade och det var bara 200 meter. Sedan med hjälp av en tagg kom vi in i ett litet privat område som tillhör vårt hotell. Här finns solstolar, en liten bar samt t.o.m. en liten pool, riktigt lyxigt. Stranden i Tamarindo är lång och bred och vi promenerade gärna längs den varje morgon och ibland även på eftermiddagen. Det gick att promenera en halv timme åt vardera hållet och det var så skönt och härligt.

En tidig morgonpromenad längs stranden

Här i Tamarindo njöt vi bara av att koppla och ta det lugnt, bilen stod still under vår vistelse. Så dagarna såg ut ungefär som följande. Först en promenad längs stranden innan vi åt av den fantastiskt goda frukosten, den bästa under vår resa. Sedan ner till beachen för lite sol, en bra bok att läsa och härliga bad speciellt när det var högvatten. Lunch gick vi och åt på något café i närheten. En dag delade vi en visserligen god pizza och tog två coca cola till den, men det kostade 220 kr. I Tamarindo kändes det mesta dyrt men så är det också en liten exklusivare ort med många amerikaner. Efter lunchen blev det ibland en liten siesta när det var som varmast och sedan blev det stranden igen eller så stannade vi vid poolen.

Den härliga poolen

Efter duschen blev det ofta en öl och lite chips på balkongen samtidigt som vi njöt av utsikten. Innan middagen hängde vi i baren och tog en god drink. Vi blev serverade en tre rätters varje kväll och det fanns två alternativ att välja på och detta val gjordes i samband med frukosten. Maten var generellt bra och men ibland passade den inte oss, men det var en riktigt mysig restaurang.

Njuter av en mojito innan middagen.

Yellow-naped amazon

Hotel Poco a Poco , Santa Elena, Monteverde

Efter fyra nätter här så var det dags att röra på sig igen och nu skulle vi upp i bergen till Monteverde där vi skulle bo i Santa Elena. Om det var något som inte var bra i Tamarindo så var det att det var hett här trots närheten till havet. Det var nog 37-38 grader mitt dagen så nu skulle det bli skönt med lite svalare klimat. Monteverde besökte vi inte vid vår förra resa och vi hade hört att det skulle vara vackert där uppe. Det skulle ta cirka tre timmar dit och första delen var lättkörd innan vi skulle börja klättringen upp till Monteverde. Sista biten upp till Santa Elena var en slingrande vacker väg och när vi kom fram så var vi uppe på cirka 1200 meters höjd och luften var frisk och härlig. Temperaturen här uppe var cirka 25 grader mitt på dagen men tidig morgon och sen kväll fick man ta på sig en fleece eller tröja. Santa Elena är en populär turistort i positiv mening. Här finns en litet centrum med massor av souvenirbutiker, caféer och restauranger. I utkanterna och längs tillfartsvägarna finns det många olika alternativ på boende, allt från riktigt lyxigt till enklare alternativ. Vi träffade på och hörde massor av nationaliteter här uppe. Monteverde är helt enkelt en fantastisk plats att besöka.

Vi började med att ta en sen lunch på ett mysigt kafé som heter Choco Café Monteverde bara några hundra meter från vårt hotell, kan verkligen rekommenderas. När jag skulle betala så frågade servitören om jag var fågelskådare, kanske på grund av kikaren runt halsen. Jag svarade ja och då tog han mig ut på baksidan av kaféet och bad mig lyssna. Snart hördes ett konstigt läte och då berättade han att det var en three-wattled bellbird. Vi stod där och lyssnade på den en stund men tyvärr fick vi inte syn på den. Detta är en fågel som många vill se och höra här uppe så det var en bra start på vår vistelse.

Nu var det tid för incheckning på hotellet och efter att lämnat bagaget på rummet gick vi till poolområdet och tog ett uppfriskande dopp. Vi gick en liten promenad i hotellets trädgård som har en fantastisk utsikt och i närområdet innan middagen. Den åt vi på hotellets restaurang, OK men inte mer.

Hotel Poco a Poco , Santa Elena

Nästa morgon hade jag via hotellet bokat en fågelguide som kom från en företag som heter ”Threebrotherstours.com” och som namnet beskriver så är de tre brödrar. Guiden som heter Alexander kan jag varmt rekommendera, otroligt duktig och trevlig. Jag fick betala USD 70 för nästan 5 timmar och det var det värt. Vi skulle skåda i det närbelägna Curi-Cancha Reserve. Vi bestämde träff klockan sex utanför ett café som heter Stellas, hit tog det bara tio minuter. Vi skådade runt caféet en liten stund och sedan blev det en god kopp kaffe och hembakat innan vi körde vidare till reservatet som låg fem minuter bort och som öppnade klockan sju. När vi kom fram var det lite kö till incheckningen och sedan kostade det ytterligare USD 20 att komma in. Vi gick sedan runt i olika biotoper, allt från parkliknade öppna områden till tät molnskog. Totalt sett finns det sju kilometer med stigar på 1500 meters höjd och här finns många speciella och unika fåglar. Vi fick väl ihop cirka 60 arter varav några riktigt bra för mig t.ex. white-eared ground-sparrow, mottled owl, chiriqui quail-dove, golden-browed chlorophonia och sju arter kolibri. Vi fick också se resplendent quetzal men den satt gömd så inga bra bilder.

White-eared ground-sparrow

Slate-throated whitestart

Efter en god lunch på samma ställe som igår tog vi det lugnt och spenderade eftermiddagen vid poolen och i trädgården. Här fanns en hel del fågel och vid ett tillfälle hittade jag en ny kolibri för mig, Canivet´s emerald. Agnetha tipsade mig om att om man gick längst bort i trädgården så fortsatte stigen in i en liten skogsdunge. Jag gick dit och blev positivt överraskad för här inne fanns en hel del fåglar bl.a. orange-billed nightingale-thrush och Lesson´s motmot. Senare på kvällen tog vi en fördrink på hotellet och njöt av solnedgången. Efter den gick tvärs över vägen till vårt stamställe Choco Café och åt en god hamburgare och drack en god lokal IPA.

Lesson´s motmot

Nästa morgon efter frukost körde vi iväg för att besöka och vandra i det berömda Monteverde Cloud Forest Reserve. Vi fick då parkera bilen flera kilometer från ingången, då tillgången på parkering är liten där. Detta innebar att vi fick åka en shuttle upp dit och allt detta kostade fem dollar. När vi sedan anlände till huvudingången var det mycket folk där och kö till att betala inträde som kostade USD 24 per person. Nu var vi uppe 1600 m och det var disigt och lite kyligt och molnen hängde lågt precis som det ska göra i en molnskog. Vi fick då frågan om vi ville gå med guide och då skulle vi få det till ”extrapris”, tror det var USD 17. Så totalt var det inte billigt men trots detta värt det för det är en unik miljö som måste skyddas och då får det kosta. Först trodde vi att vi skulle ha guiden för oss själva men till slut blev vi sju personer. Guiden var riktigt bra och berättade om miljön, växter, insekter och var bra på fåglarna och lätena. Vi började med att gå till ett vattenfall och sedan blev det ytterligare en loop som vi gick på och detta tog cirka två och en halv timme. Det var mycket intressant och inte blev det sämre att jag fick två nya arter och ytterligare några nya för Costa Rica. När vi kom tillbaka till ingången så kunde man själv gå runt på alla stigar men eftersom det regnade lite och var kyligt så valde vi att åka tillbaka till hotellet. Så om ni kommer dit någon gång så ta med varmare kläder. Det är helt klart ett annat klimat här uppe jämfört med Santa Elena och som vanligt sken solen från en klar himmel när vi kom tillbaka till hotellet.

Monteverde Cloud Forest Reserve

Eftermiddagen tillbringade vi på hotellet och slappade vid poolen. Jag gick omkring i trädgården och fotograferade. Lite senare gick vi in till själva centrum för att turista lite i de många souveniraffärerna och några inköp blev det. Det var kanske bara 500-700 m dit men med en riktigt brant backe, rena träningspasset. Efter en dusch åkte vi för att äta middag och då fick vi lite problem. Första stället var det inget på menyn som vi var sugna på så vi gick igen. Andra stället hade bara en rätt som vi kände för så vi satte oss ner och beställde den. Då sa servitören att den var slut så än en gång gick vi, suck. Men tredje stället var riktigt trevligt med bra service och god mat. Restaurangen heter Don Luis och den kan vi rekommendera.

Nästa dag var vår sista på resan, otroligt vad tre veckor går fort. Vi hade fått tillstånd att ha rummet till klockan två vilket gjorde att vi kunde utnyttja förmiddagen bättre. Vårt plan gick inte förrän vid niotiden på kvällen och efter som det bara tog cirka två och halv timme till flygplatsen så hade vi inte bråttom. Agnetha hade inte varit med i Curi-Cancha Reserve och då det var trevligt att gå runt i, så åkte vi dit. Vi promenerade på olika stigar och trots att vi hade karta så blev vi lite vilse vid ett tillfälle. Efter nästan tre timmars härlig promenad åkte vi till Stellas kafé och åt en god lunch.

Efter denna sista utflykt går det att sammanfatta fågelskådningen. Jag såg eller hörde 351 arter så nu är min Costa Rica lista 430 arter. Jag såg 101 nya arter för landet varav 50 var lifers d.v.s. helt nya arter för mig och detta är jag mycket nöjd med. Hade jag haft tillgång till guide hela tiden och som visste alla läten, så hade nog antalet varit 20-30 arter till. Det är lite frustrerande att inte kunna identifiera alla läten. 430 arter kan låta mycket men en organiserad tre veckors ren skådarresa hit ger cirka 500 arter. Men jag tror vi får mer ut av landet, kan njuta och koppla av på ett annat sätt samt kan själv bestämma vad vi vill göra. Sedan tror jag att vi helt klart att våra boende har högre standard.

På promenad i Curi-Cancha Reserve

Vi körde sedan till hotellet och packade våra resväskor. Efter hand som vi körde neråt började temperaturen stiga igen och när vi kom ner till huvudvägen var den 38 grader igen. Vi tog det lugnt och vid femtiden var vi framme och lämnade tillbaka hyrbilen. Deras shuttle tog oss tillbaka till flygplatsen och trots att vi var där tre timmar innan flyget gick så kunde vi checka in. Då vi har ett s.k. priority pass så letade vi upp en lounge för att kunna koppla av samt äta och dricka något. Men den loungen som fanns här var nog en av de sämsta vi varit i och dessutom var så kallt där så vi kunde inte sitta där så länge. Snart nog var det boarding och sedan blev det en behaglig flygtur till Frankfurt med Lufthansa. Resan tar 11 timmar men eftersom det var nattflygning och att vi lyckades sova 4-5 timmar gjorde det att tiden försvann fort. Vi landade i Frankfurt och helt plötsligt såg vi många personer som gick omkring med munskydd! Efter några timmar gick vi ombord planet till Köpenhamn. Väl framme hämtade ut vårt bagage och tog tåget över bron. Som vanligt när vi byter vid Hylle till bussen som går till Skanör så fryser vi. Så nu var ytterligare en lyckat och fantastisk resa över.

GAMBIA NOVEMBER 2019

Fler bilder finns  i albumen under flikarna resor/travels och fåglar/birds. Ni är välkomna att kontakta mig om ni funderar på att åka till Gambia, vilket vi helt klart kan rekommendera. Det är en fantastisk kombination av sol, bad, vänliga människor och bra skådning. Vill någon komma i kontakt med vår guide Musa Manneh så kan han kontaktas på musaamanneh56@yahoo.com;.

Vi tillbringade två härliga veckor i Gambia vid kusten i Kotu. Hotellet vi bodde på heter Sunprime Tamala Beach och är nog det bästa boende i hela Gambia. Det är helt nybyggt med fina rum med fantastiska sängar, härligt poolområde och ligger precis vid en vidsträckt strand. I närheten finns det områden med en hel del fågel, risfält, små dammar, buskmarker och till Kotu bridge samt Kotu Stream är det bara 15 minuter promenad.

Sunprime Tamala Beach

Kotu Beach

Sunprime Tamala Beach och Kotu beach

Jag gick ofta en promenad på morgonen, det blir skådarljust vid sjutiden, och ibland en på sena eftermiddag. Alla bilder från Kotu är tagna under promenader från hotellet så det finns mycket fågel i närområdet. Jag hade cirka 90 arter bara inom gångavstånd och här kommer några exempel.

Red-billed firefinch

Long-tailed glossy starling

Northern red-billed hornbill

Vi tog också en tredagars tur, två nätter inåt Gambiafloden. Här är det helt klart ett annat boende men det finns några bättre rum på båda ställena som vi bodde på, så försök boka dessa. Vi bodde en natt på Tendaba och här finns i alla fall en härlig pool samt en natt på Baobalong Lodge, där vi hade VIP rummet. Båda lodgerna ligger precis vid Gambiafloden. Frukostarna på båda ställena är inte speciellt bra och middagarna är väl OK. Luncherna som vår guide fixade i fält bestod med av bröd och cornbeef. Så försök ta med er lite frukt eller be guiden att stanna så att man kan komplettera med detta, lite snacks och läskande drycker.

På vägen inåt landet besökte vi olika lokaler där vi spenderade en timme eller två. Ett trevligt område att promenera runt i och med mycket fågel är Mandinaba. Här hade vi bl.a. Beaudouin’s Snake Eagle. Vi stannade även till i Farasutong Forest för att hänga in den tunga African wood owl. Här hade vi även greyish eagle-owl och en oväntad bonus i form av white-backed night heron.

Greyish eagle-owl

Vid den berömda Raptor bridge åt vi lunch och kunde njuta av 8 olika rovfåglar. Väl framme i Tendaba blev det först ett härligt bad i poolen och sedan gick jag och Musa en liten runda i närområdet och då hittade vi två tunga arter, red-shouldered cuckooshrike och western violet-backed sunbird.

Tendaba Camp

Nästa dag började vi med att leta efter Abyssinian ground hornbill i ett området där man precis skördat jordnötter. Hit brukar de ta sig för att äta kvarlämnade nötter men tyvärr hade vi ingen lycka. Men när vi sedan körde vidare inåt landet ropade Musa plötsligt och vi backade tillbaka och då såg vi att det satt en martial eagle i ett träd, en överraskning för Musa.

Nästa stopp var i Soma, där vi skulle växla pengar. Detta är livliga platsen där vägen från södra Senegal korsar Gambia och fortsätter till norra Gambia. Nu för tiden finns det en bro över floden vilket har gjort det mycket enklare att ta sig till norra sidan av Gambiafloden, tidigare fanns här en icke helt tillförlitlig bilfärja med ibland långa väntetider. Nu tar det bara fem minuter. Nästa stopp var vid en liten damm och här hittade vi exclamatory paradise whydah och Gosling’s Bunting.

Soma

Farafenni

Nästa stopp på andra sidan flogen var vid Kauur Wetland och där vi skulle leta efter min drömart, egyptian plover. Det tog bara en kort stund innan vi hittade ett par och som tur var var det lågvatten så jag kunde komma relativt nära och fotografera dem. Vilken häftig och läcker fågel.

Egyptian plover (krokodilväktare)

Nästa stopp var precis innan Wassu där vi stannade till vid det berömda grustaget med häckande red-throated bee-eater. Tyvärr hittade vi inga northern carmine bee-eater bland dessa bara blue-cheeked och little bee-eater. Värmen gjorde att vi orkade inte gå runt och leta. Vi stannade även till och besökte en plats som heter Wassu Stone Circles, ett UNESCO världsarv. Här fanns en liten utställning som vi tittade på förrutom själva stenarna. Sedan var det inte helt fel med en toalett och kalla drycker.

Wassu Stone Circles, UNESCO World Heritage Centre

Väl framme vid BaoBolong Camp var klockan redan efter fem och då orkade vi inte göra mer än att ta rummet i besittning och dricka en underbar kall öl. Efter en helt ok middag och ytterligare en öl gick vi och la oss helt utmattade.

Vårt VIP rum BaoBolong Camp

Nästa morgon efter frukost skulle vi göra en flodfärd och försöka se bl.a. finfoot. Vi blev hämtade av en gammal man och en minst lika gammal båt. Sedan åkte vi fyra timmar på floden, mycket trevligt men det var i det längsta laget. Vi gick även in i små biflöden och här fick vi äntligen syn på en finfoot. Andra trevliga obsar var palm-nut vulture, african fish-eagle, fem arter kungsfiskare och den vackra röd colobusapan. Efter flodfärden och lunch så fick vi börja dra oss tillbaka mot kusten. Vi hade bara ett stopp för att försöka se black crowned crane, vilket vi tyvärr inte lyckades med men vi fick i alla fall en bateleur.

Gambia floden vid Baobolong Lodge, Georgtown (Janjangbureh)

Röd colobusapa

Jag hade även bokat tre halvdagar med tidig start och med utgångspunkt från hotellet. En dag blev det Abuko och Lamin Rice Fields. Den andra dagen besökte vi Kartong och Berending. Vid Berending var det riktigt trevligt och varierande att promenera runt och det gav många nya lifers. Sista utflykten var till Tujereng Wood Land som trots att guiden tyckte att det blivit sämre här, så tyckte jag att det var trevligt att vandra runt här och det gav många arter varav en hel del nya. Här hittade vi långt om länge två senegal batis. Vid detta tillfälle så besökte vi även Brufut Woods för att hänga in Northern white-faced owl och Long-tailed nightjar. För att kunna se dessa två arter tar man hjälp av den lokala rangern, som håller daglig koll på var fåglarna håller hus.

Om jag ska summera resan så var den riktigt bra. Hotellet var fantastiskt och människorna mycket vänliga. Denna del kallas för the smiling coast och det stämde verkligen. Vädret var superbt, vi hade vara några dagar med tunna slöjmoln. Vid kusten svalkade havet men inåt landet var det varmt med upp till 32-33 grader, men här var mornarna härligt svala en stund. Jag fick se 220 arter varav 85 lifers vilket jag är nöjd med då det inte var en skådarresan. När det gäller däggdjur så finns det inte så mycket att se. I floden finns både flodhästar och krokodiler men vi såg inga. Sedan ska det finnas hyena och vårtsvin men de är svårsedda. Vi hade tre olika apor samt en obestämd manguster, det var allt. Min guide Musa Manneh var riktigt bra och trevlig att ha att göra med och hans chaufför Dodou körde försiktigt, så jag kan verkligen rekommendera honom.

Undertecknad, Musa och Dodou

HONGKONG 2018

Fyra dagar i Hongkong på väg till Australien. Fler bilder finns under dessa länkar fåglar/birds och resor/travels

Som vanligt sov vi inte bra på planet så när vi landade i Hongkong var vi trötta och inte blir det bättre med sju timmars tidsskillnad. Vi tog ut lite kontanter, köpte biljett till tåget in till city, vilket tar en halv timme och är bekvämt. När vi kom fram skulle vi ta buss 22 i tre hållplatser och efter lite letande hittade till den. När bussen kom var det en mycket sliten gammal buss modell större minibuss och med en chaufför som inte kunde engelska. Men till slut förstod han vart vi skulle och efter 10 minuters aggresiv körning stannade han och vinkade av oss. Sedan skulle vi bara ha 300 meter att gå, men eftersom det var brant uppförsbacke hela sträckan var vi helt slut när vi nådde hotellet. Ett gott råd är att ta taxi inom staden om inte tunnelbanan finns i närheten, taxi är billigt och lätt att få tag på. Eftersom hotellet har restaurang,  ingen bra ska sägas, åt vi lite innan vi stupade i sängs.

8 november

Det blev tyvärr en natt med dålig sömn men det var bara att bita ihop och gå ner för  äta lite frukost. Sedan tog vi en kort men brant promenad ner till The Peak Tram, som går till ett av Hongkong största turistmål Victoria Peak. Så här tidigt var det inte mycket folk som åkte upp. Till att börja med åker man mellan höghusen men i slutet blir mer grönt runt spåret. Resan tar bara 6-7 minuter men vilken resa! Det är bara knappt 1,4 km men stigningen är 360 m och lutar som mest 27 grader. Det är inte så konstigt att man sitter som

The Peak spårvagnen upp till Victoria Peak Garden

Väl uppe gick vi runt hela toppen på en fin vandringsled som är cirka 3 km lång. Här finns fantastiska vyer över Hongkong åt alla håll. Nu började jag se nya spännande fågelarter men vi såg också många vackra fjärilar.

Efter en fika så gick vi ända till toppen och Victoria Peak Garden, en riktig jobbig vandring men väl uppe blev vi belönande med en fantastisk utsikt. Efter en sen lunch åkte vi ner igen, men denna gång var det lång kö. Det tog nog en dryg halvtimme innan vi kom med. Senare på kvällen tog vi tunnelbanan över till Kowloon för att gå på en nattmarknad. Men markaden var en besvikelse med bara en massa krimskrams och nästan inget hantverk, som vi hade hoppats på. Att sedan hitta ett ställe att äta middag på var inte lätt. Vi var inte precis sugna på lokala specialiteter som t.ex. komage, grisblod, en hel del annan inälvsrätter eller friterat fiskskinn. Men efter ett långt letande hittade vi till slut en restaurang med god mat. Men att få en kall öl gick inte, det fick bli en kall Coca Cola.

Nattmarknad i Kowloon

9 november

Idag var det fågelskådning som gällde hela dagen. Jag hade anlitat en lokal guide, David Diskin, som skulle tas oss till några kända fågellokaler. Han tog för en dag 2400 hongkongdollar, sedan tillkom inträdet till Mai Po på ytterligare 360 HKD. Vi skulle själva ta oss till en järnvägsstation där han väntade. Vi hade fått noggranna instruktioner på hur vi skulle tas oss dit, först två etapper med tunnelbana och sedan sista biten med pendeltåg. När vi åkte tåget så passerade vi några förorter och de bestod till största delen av höghus och åter höghus. Det ska poängteras hur smidigt det är att ta sig fram med publika transportmedel samt att det är billigt.

Långa tågset i Hong Kongs tunnelbana

Vi åkte först till ett ställe som heter Tai Po Kau och här skulle vi leta efter skogsarter. Vi hade turen att ganska snart stöta på en birdwave och då rasslade det snabbt in nya arter. Vackrast var nog scharlakansminivett (scarlet minivet) och gråstrupig  minivett (grey-chinned minivet). Efter en dryg timme drog vi vidare till den berömda övervintringsplatsen Mai Po som administreras av Världsnaturfonden. Innan vi kom fram till centrat stannade vi vid en liten våtmark som hade högt gräs. David hade haft en rubinnäktergal (rubythroat) här dagen innan och den var kvar! Först hörde vi bara den men sedan visade den sig en kort stund.

För att få tillstånd fick vi betala vars 180 HKD samt visa passen. Det är ganska lång väg att gå för att komma till de gömslen där man studera alla fåglar. Eftersom man skådar längs vägen tar det minst en timme innan man är framme. Längs vägen ser man många olika hägrar, den vackra långstjärtad törnskata (long-tailed shrike) och  svartryggig rödstjärt (daurian redstart), olika kungsfiskare m.m. Brunsångare hör man överallt.  Sista biten fram till gömslet är en smal flytande spång där man får vara försiktig så man inte trillar i.

På väg till gömslet vid Mai Po

När vi kom fram till gömslet så öppnade sig ett jättestort öppet område med dybankar. Tyvärr var högvattnet lite lågt idag så de flesta fåglarna var på lite avstånd men med tub var det inga problem, men inget fotoavstånd. Koreaskedstorkarna (black-faced spoonbill) var lätta att hitta och snart hade vi hittat åtminstone tre mingmåsar (Saunder’s gull) bland skrattmåsarna, så nu var de tunga målarterna klara. Men det var mycket annat att spana in t.ex. änder, vadare och hägrar. Vi fick även se brokig kärrhök (eastern mash harrier) och orientvråk (eastern buzzard). På vägen tillbaka så föreslog David att vi skulle ta en liten avstickare till ett litet vassområde för att leta kinesisk pungmes (chinese penduline tit). Väl där såg vi nog ett tiotal!!

Mao Po med 14 miljonersstaden Shenzhen i bakgrunden, som ligger i ”riktiga” Kina

Nästa stopp blev vid några fiskdammar precis vid gränsen till Kina, platsen heter San Tin. Det var en ganska tråkig lokal och till att börja med såg vi inte så mycket fågel. Men sedan kom allt på en gång, rödkindad sparv (chestnut-eared bunting), gyllensparv (yellow-breated bunting), sibirisk piplärka (olive-backed pipit)och östlig gulärla (eastern yellow wagtail).Sedan kom en skata flygande och då berättade David att den numera är splittad och heter orientskata (oriental magpie) ny art för mig!

Vårt sista stopp blev Long Valley, en fantastisk lokal som vi tyvärr hade för lite tid att utforska. Lokalen består av en massa odlingslotter och där man går på smala stigar mellan odlingarna. Tänk er ett koloniområde modell större. Här odlade mest man grönsaker men vissa fält var översvämmade så det blev små våtmarker. På vissa fält odlade man ris för att attrahera vissa fåglar. Här kunde vad som helst dyka upp enligt David. Målarten här var rallbeckasin och vi letade förgäves på de fält där David hade haft dem tidigare. Men vi hade dvärgsparv ( little bunting), rödstrupig piplärka (red-throated pipit), halsbandskråka ( collared crow)och smyrnakungsfiskare ( white-throated kingfisher). När vi nästan hade gett upp hoppet att få se rallbeckasin (greater painted snipe) så hittade David tre stycken hårt tryckandes i grästuvorna. Nu kunde vi nöjda avsluta dagen även om jag gärna hade spenderat mer tid i Long Valley. Men vi hade minst en timmes resa tillbaka till hotellet i Hongkong så det var bara att ge sig.

10 november

Efter frukosten tog vi tunnelbanan till Kowloon sidan för vi skulle gå på Hongkongs historiska museum. Vi spenderade ett par timmar här och det var riktigt bra och intressant. Man hade delat upp det i olika avdelningar i kronologisk ordning. Intressantast var nog att sätta sig in i hur staden växt, opiumkriget och den japanska ockupationen under andra världskriget. Sedan fanns det en specialutställning om träsnideri. Ett besök här kan varmt rekommenderas och det är faktiskt gratis inträde!!

Hongkong historiska museum

Ett fantastiskt träsnideri från en specialutställning

Sedan blev det lunch på ett cafe’ och vi provade några japanska minimackor som var jättegoda. Vi promenerade sedan genom Kowloonparken ner till de gamla historiska färjorna som kör mellan Hongkongön och fastlandet d.v.s Kowloon.

De gamla historiska färjorna, kostade fyra kronor att åka med.

De sista hundra meterna innan färjan är Hongkongs fina gata. Här finns alla exklusiva butiker man kan tänka sig plus lite till. Det var i alla fall kul att kolla i skyltfönstren. När vi kom fram till andra sidan så blev det taxi till hotellet. Agnetha hade läst om någon ljusshow i hamnen som äger rum varje dag klockan åtta på kvällen. Vi letade fram information om var man bäst kunde se den och sedan bokade vi plats på en italiensk restaurang som låg i närheten. Nu var vi trötta på den kinesiska maten. Maten och vinet var riktigt bra och för en gång skull bra service. Men det är dyrt i Hongkong. Två ganska små men goda pastarätter, två glas gott vin, en delad efterrätt och två kaffe kostade nästan 1100 kr.

Efter middagen tog vi oss ner till en plats som skulle vara bra att se ljusshowen ifrån. Klockan åtta började nedräkningen som visades på ett höghus. Men vi blev lite besvikna på showen, bara lite laserstrålar från några höghus och lite elektronisk musik. Det var minst lika häftigt att se alla höga byggnader med lampor och reklam i alla dess färger längs vattnet. Efter lite väntande hittade en ledig taxi och tog oss till hotellet.

11 november

Efter som planet till Brisbane gick sen eftermiddag så hann vi bara med att gå en kort promenad i den närliggande parken Hongkong park. En trevlig liten park att promenera i och som vanligt var det nivåskillnader. Efter lunchen tog vi oss till Airport Express och flygplatsen, där vi sedan satt i loungen några timmar innan vi steg på planet. Det tog drygt åtta timmar till Brisbane och som vanligt sov vi dåligt.

C9E53AD5-AFF7-4420-8D54-5FA61C292F2A

Hongkong parken

Kort sammanfattning:

En häftig stad som inte är promenadvänlig förrutom längs vattnet och i Kowloon. Man kan tyvärr inte förutsätta att de flesta pratar engelska, många äldre gör det inte. Att vara trevlig och serviceinriktad är det tyvärr sällsynt att träffa på, många kineser upplevs som buttra, sura och lite osympatiska. Det fanns finns förståss undantag. Det är dyrt i Hongkong, billigt är nog bara taxi och offentliga transportmedel. Det finns en hel del häftiga fåglar och fågellokaler. Det anländer många övervintrare i november och december och då kan många spännande arter dyka upp. Hongkong är inget stort område och ändå består fågellistan av imponerande cirka 550 arter. Jag fick ihop 114 arter varav 33 lifers.

SYDAFRIKA 2017

Här är en liten blogg om vår fantastiska vistelse i Kgalagadi Transfrontier Park 2017

Längst ner hittar ni en lista på de fåglar och djur som vi såg i parken. Under flikarna Resor och Fåglar finns många fler bilder från hela vår Sydafrikaresa.

Kgalagadi Transfrontier Park

Men vi börjar med lite information om parken. Parken ligger som en kil upp mellan Namibia i väster och Botswana i öster. Största delen av parken ligger i Botswana. Det finns tre camper, den största heter Twee Rivieren och det två övriga Nossob och Mata-Mata. Här kan man bo i stugor, vilket vi gjorde, eller tälta. Detta är då innanför ett skyddande staket men det finns även platser inom parken där man kan campa utan staket. Det sistnämnda är mycket populärt hos sydafrikanerna som kör runt i safaribilar och har tält på taket där de sover. Parken är mycket populär och ska man boka plats måste man vara ute i mycket god tid, bokning släpps löpande 8-9 månader innan men det blir snabbt fullbokat.

Parken har två huvudvägar längs två uttorkade flodfåror, men som ungefär vart tionde år får så mycket regn att det blir riktiga floder. Men vatten finns i marken på 40-50 meter ner och dit når de stora akaciaträdens rötter. Dessa träd ger nödvändig skugga för många djur.

Springbockar under akaciaträd

Den västra vägen, som går till Mata-Mata och som ligger precis vid gränsen till Namibia, tar cirka 3,5 timmar. Den östra går till Nossob och tar 4,5 timmar, men fortsätter sedan upp till Unions End vid Namibia gräns och detta tar ytterligare 3 timmar. Men eftersom det finns mycket att titta på så blir restiden i praktiken längre. Detta innebär att man i stort sätt är tvungen att övernatta i Nossob eller Mata-Mata. Vägarna består av grus som ibland är mest sten och hålor men norrut blir det rena sandvägar. Allt eftersom solen värmer blir dessa sandvägar mer och mer besvärliga och jag skulle rekommendera fyrhjulsdrift. Vi körde en Toyota Rav4 med hög frigång men utan fyrhjulsdrift och vi fastnade i sanden vid ett tillfälle.

Parken tillhör södra Kalahari vilket innebär ett nästan ökenklimat med mycket buskar och lite gräs. Men längs flodbäddarna finns många stora akaciaträd och med 1-2 mils mellanrum finns det vattenhål. Här pumpas det upp vatten från underjorden. Till dessa vattenhål kommer många djur för att dricka och samlas kring. Därför att det ganska enkelt att få se alla djur i parken då de oftast finns längs vägarna dvs flodbäddarna och vattenhålen. Här finns en helt annan flora och fauna jämfört med t.ex. Krugerparken. Big five finns inte här då det inte finns elefanter, noshörning eller buffel i parken. Men i Kgalagadi är det enklare att syn på djuren och det finns många kattdjur här: lejon med svart man dvs kalaharilejon, geparder, leoparder och afrikansk vildkatt. Sedan finns här gemsbock, springbock, brun hyena och de härliga lustigkurrarna surikaterna. Glöm inte att åka med campernas kvällsturer för då kan man ha turen att få se en hel del nattaktiva djur som t.ex. honungsgrävling, jordsvin, piggsvin och springhare.

Gemsbok

Springbok

Surikater

Det fantastiska trädet med alla fågelbon byggda av social weaver.

Det är lite besvärligt att ta sig till parken, från Kapstaden är det drygt 100 mil att köra med bil, vilket vi gjorde och som vi delade upp på 3 dagar. Från Johannesburg är det drygt 90 mil. Men från Johannesburg går flera dagliga flyg till Upington som tar cirka 1,5 timme, sedan har man cirka 25 mil kvar till Twee Rivieren. Det är helt klart värt besväret att besöka denna fantastiska plats. Förrutom alla fantastiska djur så möter man här genuint naturintresserade människor som gärna pratar med en och som är mycket vänliga och hjälpsamma. Många åker hit för att fotografera. Till skillnad från t.ex. Kruger så är det mindre besökare och parken känns mer genuin, vild och fascinerande. Parken är magiskt vacker på sitt karga sättoch vi längtar tillbaka.

Dag 1   25 oktober 2017

Vi hade bott sista natten innan Kgalagadi på Dundi Lodge, som ligger vid Augrabie Falls och Oranjefloden. En fantastisk lodge med mycket fågel i närområdet och med egen restaurang, kan rekommenderas.

Dundi Lodge

Dagen innan besökte vi vattenfallen och vandrade lite på några leder. Här hittade jag ganska lätt nya fågelarter för min Sydafrikalista bl.a. black-chested prinia, pale-winged starling, dusky sunbird och orange river white-eye. Oranjefloden är mycket viktig för hela denna region och från ovan är den som en enda lång grön oas. Här tas vatten till odlingarna som breder ut sig några 100 meter runt floden. Här odlas mycket frukt och grönsaker men även vindruvor, både för vintillverkning och till russin. Detta är Sydafrikas nordligaste vindistrikt vilket är lite märkligt då det lätt blir 40 grader varmt här under sommaren.

Dusky sunbird

Vi började med att köra de 12 milen in till Upington för att proviantera och att äta lunch. Till skillnad från Kruger så finns här bara restaurang i huvudcampen så det gäller att ha proviant med sig in i parken även om man kan köpa lite basvaror i de små butikerna i alla tre camper. Det finns även bensinmackar i alla camper. Sedan bär det av norrut 25 mil på en bra väg. 6-7 mil innan parken ligger Askham och där finns det bl.a. en bensinmack. Fyll på tanken här, i parken är det dyrare och ibland tar det slut vilket vi råkade ut för. En kissepaus längs vägen gjorde att jag fick syn på en ny art för mig, den läckra violet-eared waxbill. Nu började vi även se den vackra swallow-tailed bee-eater. Väl framme så checkade vi in vid gaten och betalade den dagliga avgiften för fem dagar samt fick alla nödvändiga papper. Twee Rivieren ligger precis på gränsen mellan Sydafrika och Botswana. Vill man fortsätta in i Botswana så måste man anmäla detta här, då deras gränskontroll ligger här. Annars så fungerar det som så att varje gång som man ska lämna en camp så ska man få sin ”körjournal” signerad och samtidigt anmäla vilket mål man har med dagens körning. När man sedan är framme så ska körjournalen signeras igen, allt för att ingen ska försvinna i parken eller bli utelåst när grindarna stängs. Det första vi sedan gjorde var att köra till bensinmacken för att få hjälp med att släppa ut luften ur däcken till cirka 1,5 kg, detta är viktigt. Detta gör man för att det ska bli mjukare att köra samt att det minskar risken för att vägarna blir som en skurbräda. Men regelbundet så kör man med vägskrapa för att jämna till vägarna, vilket är nödvändigt.

Vi körde sedan till vårt boende, lastade ur och bestämde oss sedan för att köra en bit in i parken till första vattenhålet cirka 1,5 mil innan det blev mörkt. Ganska snabbt märkte vi att vägen var i mycket dåligt skick, mycket ojämn och många hålor. Detta varade nästan fram till vattenhålet och vi började tänka på hur det skulle bli imorgon då vi skulle köra 17 mil till Nossob.  Längs vägen såg vi bara några antiloper samt lite fåglar. Senare på kvällen åt vi på restaurangen, helt OK. Innan vi gick till sängs så gick vi ut och tittade på en fantastisk stjärnhimmel.

Dag 2   26 november

Vi steg upp tidigt nästa morgon då grindarna öppnas kl 05.30. Efter en snabb frukost körde vi ner till vakten och fick ifyllt vår körjournal. Idag skulle vi köra till Nossob där vi skulle stanna två nätter. Vi började med att köra samma hemska väg i drygt en mil och snart var vi framme vid det första vattenhålet. Här fick vi syn på tre lejon, en gammal lejoninna och vad vi tror hennes två söner, vilken början på dagen. Vi stannade kvar länge för att riktigt njuta av lejonen, som ett tag kom nära vår bil.

Vi fortsatte sedan och vägen blev faktiskt bättre, som en vanlig grusväg nu. Nu började det dyka upp en hel del gemsbock och springbock. Ett annat vanligt djur vid alla vattenhål är svartryggad schakal. Vid de flesta vattenhål fanns också en hel del duvor, flyghöns och sparvar, som kom för att dricka.

Svartryggad schakal

Längs vägen såg vi en hel del rovfåglar bl.a. bateleur, martial eagle, tawny eagle, den vanliga pale chanting goshawk, pygmy falcon, red-necked falcon ochlanner falcon. Vid ett vattenhålen hade vi turen att se en vacker hane av både black och pallid harrier.

Pale chanting goshawk

Black harrier

Pallid harrier

Tawny eagle

Lite senare tog vi en paus vid ett fikaställe där det även finns toaletter. Det finns fyra sådana platser där man får gå av bilen på egen risk. Så vi satt där och fikade samt tittade på alla djur och fåglar som fanns runt om oss. Vi läste när vi kom tillbaka till Sverige om en händelse i denna park. En person öppnade skjutdörren till toaletten som normalt ska stängas automatisk. Då rusande en leopard mot personen och som tur var sprang ut innan dörren stängdes. Hur den hade hamnat där? Tur att vi inte hade hört talas om detta innan, men medan man satt och fikade så spanade man hela tiden av närområdet.

Toalett vid fikaställe mitt i lejonland

Vi fortsatte i långsam takt då det fanns mycket att titta på längs vägen och vid vattenhålen. Vi såg gnuer, springbock, gemsbockkaprävar och fler lejonTrappar är ganska vanliga i parken och vi såg Ludwig´s bustard, northern black korhan och den ståtliga kori bustard.

Kori Bustard

Northern black korhan

Vid tretiden var vi framme i campen, checkade in och fick signerat körjournalen. Jag la märke till att det fanns en hel del bilar vid bensinmacken och undrade varför. Då visade det sig att bensinen var slut och men att det kanske skulle komma påfyllning under eftermiddagen. Själv hade vi bara lite mer än halv tank och med tanke på att vi först skulle köra norrut dagen efter och sedan köra tillbaka till Twee Rivieren påföljande dag, så behövde vi fylla på. Som tur var kom tankbilen senare på eftermiddagen. Den kom då från Upington d.v.s. först 25 mil asfalt och sedan 17 mil grusväg, så chauffören fick övernatta. Nu var det riktigt varmt, 38 grader, så vi gick till den lilla fina poolen och svalkade av oss. Efter lite vila så gick jag en runda i campen och hittade en hel del trevliga fåglar, bl.a. pririt batis och common scimitarbill.

Pritis batis

Common scimitarbill

Till middag blev det en värmd paj med med ett gott vin, som vi tidigare hade köpt på en vingård. Senare på kvällen åkte vi på en guidad kvällstur. Vi såg tyvärr inte så många djur, höjdpunkterna var en kapkobraspringhare som nästan ser lite känguruaktig ut samt ugglorna spotted eagle owl och western barn owl. Innan vi gick och la oss gick vi till gömslet för att se om något hände vid vattenhålet men det enda vi såg var svartryggad schakal. Sedan stupade vi i sängs.

Dag 3   27 november

Upp tidigt, snabb frukost, få signerat körjournalen och sedan bar det iväg norrut. Vi hade som mål att köra 4-5 mil norrut för att sedan vända tillbaka igen. Här uppe runt Nossob är vägarna lite mer sandiga och det gäller att i vissa partier hålla farten uppe och hålla sig till tidigare spår, annars riskerar man att fastna. Det var nära några gånger. Vi körde direkt till det berömda vattenhålet Cubitje Quap. Det är här som många har fotograferat och filmat schakalerna när de försöker fånga flyghöns och duvor. Tyvärr så var det inte så mycket aktivitet vid hålet, lite duvor och sparvar. Jag hade hoppats på Burchell´s sandgrouse (flyghöna) men den kommer och dricker först senare på morgonen, vilket jag inte visste om. Vi såg de vanliga arterna antiloper och även några ytterligare lejon samt afrikansk vildkatt. Vid ett vattenhål hittade vi några gamar, både white-backed and lappet-faced vulture.

Lappet-faced vulture

White-backed vulture

Lite senare fick vi syn på en öronräv.

Öronräv

Det började snart bli hett och aktiviteten avtog så efter några timmar vände vi tillbaka till campen. När vi kom tillbaka så var det igen kö till bensinpumparna och nu var det dieseln som var slut. Jag pratade med en som stod i kö och han hade tänkt tanka drygt 100 liter så att han kunde ta sig hem till norra Botswana. Som tur var så kom ganska snart tankbilen. Det var det skönt att svalka av sig i poolen på eftermiddagen. Jag gick som vanligt innan middagen kring i campen och hittade några vackra fåglar. Efter lite mat så gick vi än en gång till gömslet när det började skymma, inget speciellt men vi hörde lejon ryta ganska när. Det var som om luften vibrerade, en värdig avslutning på dagen. God natt!!

Yellow-billed hornbill

Crimson-breasted shrike

Dag 4   28 november

Vi hann inte mer än att vakna förrän vi hörde ett lejon ryta nära campen, ett ljud som ger en gåshud. Jag gick ut på baksidan precis i första ljuset och flera gånger så hördes lejonet och det var nära, en otrolig upplevelse. Idag skulle vi köra tillbaka till Twee Rivieren. Efter bara några kilometer så körde vi av misstag in på en loop men detta skulle visa sig vara en ren lyckoträff. Bara en liten bit in på loopen stod några bilar och i kanten på vägen låg en hel lejonfamilj inklusive en gammal hane med svart man, helt fantastisk. De brydde sig inte alls om bilarna som för att passera familjen fick nästan köra utanför vägen. Bil efter bil körde långsamt förbi, stannade en stund för att fotografera dem på knappt fem meters håll, sanslöst!!

”Kalaharilejon” med svart man, familjefadern som har varit i slagsmål ett antal gånger

Vi hann inte köra mer än några hundra meter innan nästa fantastiska upplevelse. Mot oss på vägen kom en lejoninna med två små ungar som inte var gamla. Att se dessa små sötnosar skutta omkring och ibland bli burna i mammans mun, var helt magiskt. Efter bara en liten stund försvann de från vägen och det var nog bara vi och en bil till som såg familjen. Vi tror att lejoninnan var på väg till den stora flocken för att återförenas efter hon varit iväg och fött ungarna.

Vi fortsatte och hela tiden såg vi mycket djur men inget speciellt förrän vi fick syn på en brun hyena, ny på däggdjurslistan. Detta är faktiskt ett vackert djur för att vara en hyena och den var efterlängtad då den var en av målarterna i parken.

Brun hyena

Det blev även en hel del fåglar längs vägen, en hel del strutsar och rovfåglar samt den vackra swallow-tailed bee-eater.

Swallow-tailed bee-eater

När vi anlände till campen så visade termometern 41 grader och då är man glad att här har stugorna aircondition. Vi gick och tog oss ett bad och som vanligt så gick jag sedan  en runda för att titta efter fåglar. Det tog inte lång tid innan jag hittade en ny art för mig, ashy tit, som påminner om våra mesar hemma i Sverige. Sedan stötte jag på en gul mangust som var intresserad av en leopardsköldpadda.

Denna kväll blev det ett restaurangbesök och när vi gick hem blev det lite spaning efter ugglor med hjälp av ficklampa men ingen lycka.

Dag 5   29 november

Samma procedur som alla andra morgnar men nu svängde vi av mot Mata-Mata. Denna flodbädd kändes lite smalare och har lite mer träd vilket innebar fler djur. Snart fick jag syn på några surikater som sprang omkring vid sidan om vägen, grävde efter mat och hittade på hyss. Surikater var ett av de djur som vi verkligen ville se här. De är så härliga att titta på, lite av savannens lustigkurrar.

Vi fortsatte i långsam takt då det fanns så mycket att titta på, mest antiloper och idag såg vi även stenantilop och större kudu. Längs vägen blev vi stoppade av en mötande bil där föraren berättade att det låg fyra geparder en bit från vägen en bit längre fram. Vi hittade dem ganska snabbt men de var svårsedda där de låg i skuggan samt att det var lite värmedaller. Vilka vackra djur!!

Det blev också en hel del fåglar och bland dessa några nya rovfåglar, bl.a. bateleur och lanner falcon

Bateleur, ungfågel

Lanner falcon

Vi kom fram till Mata-Mata tidig eftermiddag och fick vänta en stund för att checka in. Det tog inte så lång tid att köra hit som vi trott eftersom de sista milen var ren sandväg. Detta innebar att man fick köra lite fortare för att inte riskera att fastna, vilket vi var nära att göra ett par gånger framför allt i uppförsbackar. Längs sista biten finns ett par loopar som går till vattenhål och dessa ska man inte missa. Dessutom var looparna inte så sandiga. Senare gick vi till den lilla trevliga poolen och efter lite vila så tog vi en promenad in till Namibia. Här finns en gränsövergång så vi frågade några vakter om vi kunde gå in över gränsen en liten stund och det var inga problem. Vi gick bara några hundra meter in då det var riktigt varmt minst 40 grader. Det lär finnas någon sorts marknadsplats där man kan handla vissa förnödenheter men dit är det en bit och vi orkade inte gå så långt.

Agnetha vid gränsen

Som vanligt innan middagen så gick jag en runda i campen för att spana in lite fåglar. Vid några hus precis i kanten på campen så sprang jag på en hel familj orädda surikater. Jag kunde på nära håll studera dem där de sprang runt och letade mat samt lekte lite, häftigt. När jag kom tillbaka till vår stuga började jag prata med vår granne som satt och höll på med en sin imponerande kamerautrustning, som han också visade för mig. Jag berättade då att jag hade hittat en surikatfamilj en bit härifrån, om han ville fotografera dem. Då berättade han att han satt och väntade på surikatgänget, för varje kväll så gick de en runda i campen. Så när det började skymma satte vi oss på verandan med en kall öl och mycket riktigt så dök hela gänget upp. Sedan sprang de nyfiket runt och kollade läget samt bråkade lite med kapjordekorrarna, vilken fantastisk upplevelse! Efter en god middag som bestod av pasta med skinksås och ett riktigt bra vin, så bestämde vi oss för att dagen efter inte stanna en natt till i Twee Rivieren. Vi förstod att vi skulle vara framme i Twee Rivieren vid lunchtid och då skulle det inte finnas mycket kvar att göra. Vi skulle helt klart hinna fram till Upington till sen eftermiddag. Som tur var så var det ledigt på samma ställe som vi tidigare bokat i Upington. Detta kunde vi fixa då här uppe kommer man in på Namibias mobilnät. I parken kan man bara räkna med täckning runt Twee Rivieren och i Mata-Mata, wifi är bara att glömma. Vi gick ner till gömslet vid vattenhålet senare på kvällen och såg som vanligt svartryggad schakal men även en jagande rufous-cheeked nightjar

Surikater och kapjordekorrar

Dag 6  30 oktober

Vi steg som vanligt upp vid femtiden, åt en snabb frukost, fixade allt det praktiska och sedan körde vi iväg. Snart njöt vi av samma vackra soluppgång som alla andra morgnar.

De första djuren som vi fick syn på var tre giraffer, vilket vi inte hade sett innan i parken. Med tanke på att vi nu kört kanske upp mot 60 mil utan att se en giraff , så fick vi nu under de första timmarna se upp mot 10 stycken, konstigt!

Ett typiskt vattenhål i Kgalagadi

Efter kanske en mil så kom vi till den värsta delen av sandvägen och trots att jag var uppmärksam så körde vi fast. Jag gick ur bilen samtidigt som vi båda spanade av närområdet. Jag försökte ta bort sand runt hjulen med händer och fötter men trots ihärdiga försök blev vi sittande. Efter kanske knappt tio minuter kommer först en bil och sedan en till med totalt 6 personer i. Med deras hjälp att putta på bilen kom vi snabbt loss. Med det var lite pirrigt då det är mitt i lejonland.

Resten av förmiddagen såg vi många djur men inget speciellt. Det blev en hel del antiloper, gnu och några lejon bl.a. ett lejon som gjorde ett anfallsförsök mot en flock springbockar. Men det var dömt att misslyckas på förhand. Samma lejon lade sig senare under ett träd kanske 400 meter ifrån fikastället, så medan vi satt och fikade hade vi hela tiden ögonen på lejonet. Men vi hade flocken med springbock mellan oss och lejonet och så länge de var lugna så var vi lugna. Men det var en häftigt upplevelse att sitta och fika och samtidigt titta på ett vilt lejon.

Lejon som smyger på springbockar

Vid ett vattenhål var bråk mellan två gemsbockar så det rök i gruset, riktigt häftigt att se dem springa och jaga varandra för att sedan börja stångas.

Gemsbockar som bråkar

Det sista vi gjorde var att besöka ett lite museum som finns vid ett rastställe. Det består av ett litet hus som en gång var bebott. Man har svårt att fatta att någon kunde överleva här ute även om det finns en brunn här. Men det var intressant att se hur de bodde och läsa historien om familjen som levde här.

Museumet

Vi var framme i Twee Rivieren vid tolvtiden så det fick bli lunch innan vi fortsatte mot Upington. Efter 3 timmar ytterligare körning var vi framme i Upington och vårt fina boende vid Oranjefloden. Vi bodde på ett ställe som heter River Place Manor mitt bland vin- och fruktodlingar, hade en fantastisk utsikt över floden och badade i en härlig pool. Vi njöt här i två dagar innan vi tog planet till Johannesburg och sedan vidare hem till kalla Sverige. Denna sista vecka var en värdig avslutning på en fem veckor lång vistelse i det fantastiska Sydafrika.

Kgalagadi är en magisk plats att besöka och som lämnade ett djupt intryck på oss.

River Place Manor, Upington

Fågellista: Fet stil=lifer

  1. common ostrich
  2. western cattle egret
  3. secretarybird
  4. white-backed vulture
  5. lappet-faced vulture
  6. black-chested snake eagle
  7. bateleur
  8. martial eagle
  9. tawny eagle
  10. gabar goshawk
  11. pale chanting goshawk
  12. black harrier
  13. pallied harrier
  14. jackal buzzard
  15. kori bustard
  16. Ludvig´s bustard
  17. northern black korhaan
  18. spotted thick-knee
  19. crowned lapwing
  20. namaqua sandgrouse
  21. speckled pigeon
  22. ring-necked dove
  23. laughing dove
  24. namaqua dove
  25. western barn-owl
  26. spotted eagle-owl 
  27. Verreaux´s eagle owl
  28. rufous-cheeked nightjar
  29. african palm-swift
  30. white-backed mousebird
  31. lilac-breasted roller
  32. swallow-tailed bee-eater
  33. african hoopoe
  34. green wood hoopoe
  35. common scimitarbill
  36. southern yellow-billed hornbill
  37. african grey hornbill
  38. golden-tailed woodpecker
  39. pygmy falcon
  40. red-necked falcon
  41. lanner falcon
  42. pririt batis
  43. crimson-breasted shrike
  44. southern fiscal
  45. eurasian golden oriole
  46. fork-tailed drongo
  47. cape crow
  48. ashy tit
  49. spike-heeled lark
  50. grey-backed sparrow-lark
  51. fawn-colored lark
  52. barn swallow
  53. rock martin
  54. willow warbler
  55. black-chested prinia
  56. rufous-eared warbler
  57. chestnut-vented warbler
  58. cape starling
  59. Burchell´s starling
  60. groundscraper thrush
  61. karoo scrub robin
  62. kalahari scrub robin
  63. chat flycatcher
  64. marico flycatcher
  65. spotted flycatcher
  66. ant-eating chat
  67. chapped wheatear
  68. familiar chat
  69. house sparrow
  70. cape sparrow
  71. southern grey-headed sparrow
  72. white-browed sparrow-weaver
  73. sociable weaver
  74. scaly-feathered weaver
  75. southern masked weaver
  76. red-billed quelea
  77. violet-eared waxbill
  78. shaft-tailed whydah
  79. yellow canary
  80. white-throated canary
  81. lark-like bunting

Däggdjur

  1. springhare
  2. single-striped grass mouse
  3. kapjordekorre
  4. gepard
  5. afrikansk vildkatt
  6. lejon
  7. slank mangust
  8. gul mangust
  9. surikat
  10. fläckig hyena
  11. brun hyena
  12. svartryggad schakal
  13. kapräv
  14. springbock
  15. strimmig gnu
  16. gemsbock
  17. stenantilop
  18. större kudu
  19. giraff